Kärlek
Åååh Edward gav mig en burk gyttja på lektionen..! Och våra fingertoppar möttes.. Som två kometer som var menade att stöta in i varandra.. PRECIS SÅ KÄNDES DET! Som om våra fingertoppar var menade för varandra.. Det var fint. Det var vacket! Blir nästan lite rosenrosa när jag tänker på det.. Edward.. Snygg-Edward gav MIG gyttja... Alg gyttja dessutom :) ...
Utlandsflyckt
Tjeeeeena bloggen! Har inte skrivit på ett bra tag.. men detta måste förevigas! Ibland undrar jag hur jag blev som jag blev? Mina föräldrar är relativt normala och det har gått bra för dem i livet.. Mina systrar känns stabila på sätt och vis.. Men jag.. Vad hände med mig? ...
Ikväll har jag haft en galen kväll.. En kväll som småfåglarna kommer viska och skvallra om i dagar... Jag träffade upp mina kära vänner på en nation i Lund. Det blev alkohol, prat och i fyllan och villan slängde jag iväg ett sms till en kille jag har tyckt om i mitt huvud ett tag. Jag har träffat gossen en gång och sjöng både bröllopsmarschen och "vill ha dig i mörkret hos mig" i mitt huvud i dagar efteråt. ( Jag går lätt igång när jag väl har bestämt mig för att jag gillar något/någon) Jag langade i alla fall iväg ett litet mejl! Och fick ett svar! Jag skickade ett till och, hör och häpnad, fick jag ett till svar! Tillslut kände jag för att langa iväg frågan.. som jag inte ville fråga men ändå ville veta.. fast inte ville veta om det skulle bli något jag inte ville veta...
- Ehh kommer du ens ihåg mig? Vet du verkligen vem jag är?
- ... mm nej faktiskt inte.. ringer ingen klocka alls!
Nehepp! Back on track.. Bort med alla töntiga drömmar och idiotiska låtar ur mitt huvud! Bara iväg med dem! Fan varför blir de alltid som det blir?! Kan jag få ha någon tur någon gång i mitt liv , tack! Jaja.. Jag slängde bort tankarna.. eller snarare stängde in dem, och tog en shot! .. två shots.. en cider.. oops en öl med slank ned! Cider..öl..cider.. Ja, ni förstår grejen.. Jag var tillslut på ett väldans partyhumör när jag drog vidare på nästa klubb för att fortsätta. Klockan två stängde allt som hade med klubb att göra och jag tänkte att det skulle bli skönt med en relativt tidig kväll i kväll i alla fall... Jag övervägede länge att sova över i Lund men kommer fram till att hemma är alltid bäst! (Så skönt att få vakna i sin egna säng). Jag går ner till tågstationen och inget tåg går förrän en om 40 minuter senare. Attsingen! Jag sätter mig i blåsten och kollar på gamla serier från Eva och Adam och hoppar sutligen stelfrusen på tåget. Det var så sövande.. sövande.. varmt.. på..... tåååget..
Vaknar upp en halvtimme senare.. Förvirrad, trött, kall och lite små ömkig. Shit! Var fan är jag! Det är ett svart landskap som susar förbi utanför tågfönstret. Jag skuttar upp och lyckas i all hast haffa konduktören. Han berättar till min besvikelse att tåget tyvärr har passerat min hållplats och att vi nu är i Danmark.. Faaaan! Jag som skulle vara duktig! Tidig hemgång.. tji fick lilla jag! Ångesten kryper upp längs min kallsvettiga ryggrad. När fan går nästa tåg? Vart tusan i Danmark är jag? Går det ens att komma hem? Konduktören hjälper mig av tåget och bort till nästa plattform där mitt tåg tillbaka går... 45 minuter senare.. Njea.. någon tidig kväll blev det inte.. Men en utlandsresa!
Tillslut efter mycket längtan, väntan, promenad och grämelser är går jag längs gatan som leder till mitt alldeles egna hem, med min varma säng, friska vatten och återfuktande hudlotion.. Jag passerar en man som precis klivit ut ur en portuppgång. Hans håg är långt och vågigt. Han har rejäla flikar och antydan till munkkrans.. Jag tittar på honom och smäller iväg ett leende.. (man ska alltid försöka vara trevlig och han såg ju så ensam ut..) Han går förbi mig utan att röra en min och börjar monotomt skrika BITTERFITTA, BITTERFITTA, BITTERFITTA!! Jaa som sagt.. hur ska det få för Kajsa Werner i framtidern... låt oss hoppas! Låt oss se...
Ikväll har jag haft en galen kväll.. En kväll som småfåglarna kommer viska och skvallra om i dagar... Jag träffade upp mina kära vänner på en nation i Lund. Det blev alkohol, prat och i fyllan och villan slängde jag iväg ett sms till en kille jag har tyckt om i mitt huvud ett tag. Jag har träffat gossen en gång och sjöng både bröllopsmarschen och "vill ha dig i mörkret hos mig" i mitt huvud i dagar efteråt. ( Jag går lätt igång när jag väl har bestämt mig för att jag gillar något/någon) Jag langade i alla fall iväg ett litet mejl! Och fick ett svar! Jag skickade ett till och, hör och häpnad, fick jag ett till svar! Tillslut kände jag för att langa iväg frågan.. som jag inte ville fråga men ändå ville veta.. fast inte ville veta om det skulle bli något jag inte ville veta...
- Ehh kommer du ens ihåg mig? Vet du verkligen vem jag är?
- ... mm nej faktiskt inte.. ringer ingen klocka alls!
Nehepp! Back on track.. Bort med alla töntiga drömmar och idiotiska låtar ur mitt huvud! Bara iväg med dem! Fan varför blir de alltid som det blir?! Kan jag få ha någon tur någon gång i mitt liv , tack! Jaja.. Jag slängde bort tankarna.. eller snarare stängde in dem, och tog en shot! .. två shots.. en cider.. oops en öl med slank ned! Cider..öl..cider.. Ja, ni förstår grejen.. Jag var tillslut på ett väldans partyhumör när jag drog vidare på nästa klubb för att fortsätta. Klockan två stängde allt som hade med klubb att göra och jag tänkte att det skulle bli skönt med en relativt tidig kväll i kväll i alla fall... Jag övervägede länge att sova över i Lund men kommer fram till att hemma är alltid bäst! (Så skönt att få vakna i sin egna säng). Jag går ner till tågstationen och inget tåg går förrän en om 40 minuter senare. Attsingen! Jag sätter mig i blåsten och kollar på gamla serier från Eva och Adam och hoppar sutligen stelfrusen på tåget. Det var så sövande.. sövande.. varmt.. på..... tåååget..
Vaknar upp en halvtimme senare.. Förvirrad, trött, kall och lite små ömkig. Shit! Var fan är jag! Det är ett svart landskap som susar förbi utanför tågfönstret. Jag skuttar upp och lyckas i all hast haffa konduktören. Han berättar till min besvikelse att tåget tyvärr har passerat min hållplats och att vi nu är i Danmark.. Faaaan! Jag som skulle vara duktig! Tidig hemgång.. tji fick lilla jag! Ångesten kryper upp längs min kallsvettiga ryggrad. När fan går nästa tåg? Vart tusan i Danmark är jag? Går det ens att komma hem? Konduktören hjälper mig av tåget och bort till nästa plattform där mitt tåg tillbaka går... 45 minuter senare.. Njea.. någon tidig kväll blev det inte.. Men en utlandsresa!
Tillslut efter mycket längtan, väntan, promenad och grämelser är går jag längs gatan som leder till mitt alldeles egna hem, med min varma säng, friska vatten och återfuktande hudlotion.. Jag passerar en man som precis klivit ut ur en portuppgång. Hans håg är långt och vågigt. Han har rejäla flikar och antydan till munkkrans.. Jag tittar på honom och smäller iväg ett leende.. (man ska alltid försöka vara trevlig och han såg ju så ensam ut..) Han går förbi mig utan att röra en min och börjar monotomt skrika BITTERFITTA, BITTERFITTA, BITTERFITTA!! Jaa som sagt.. hur ska det få för Kajsa Werner i framtidern... låt oss hoppas! Låt oss se...
Slang i magen
Nu har jag äntligen gjort det! Bokat tid till läkaren för att kolla vad det är för fel på min mage. Har varit på listan en lång lång tid men inte blivit av, i alla fall inte sen jag fick höra att jag troligtvis behöver göra gastroskopi. Hur det kommer sig kan man ju undra, eller? Hur som hellst ska jag nu vara hos Dr. läkaren kl tio, men icke sa nicke. Jag kommer in flängande fem över tio, tar trapporna i ett kliv och sladdar in i väntesalen. Där sitter det tre gamla tanter och tittar storögt på min neonrosa sjal när jag glider förbi. Jag går fram och tillbaka i korridoren men hittar varken reception, sjuksystrar eller min läkare. Tillslut efter tionde vändan frågar jag den minst tillsynes förvirrade tanten om detta möjligtvis kan vara avdelningen för mag- och tarmproblem. Nix.. Befinner mig visst på hjärt- och kärlavdelningen..
Klockan är nu kvart över tio och jag gör en ny rivstart och sturtar ut genom svängdörrarna. Snubblar halvt ner för trappan och stöter in i en söt gammal dam i en uråldrig sjuksyster-utstyrsel som piper att jag ska till hus O. Oooh. Jag kutar fram över gårdsplanen så gruset skvätter och befinner mig efter mycket om och men i rätt hus. Jag frågar denna gång en trevlig man i cafeterian om han har någon aning om vart jag tänkas ska om jag ska kolla magen och han frågar något mycket komplicerat på sjukhusspråk som ajg rycker på axlarna åt och hänvisar mig sedan till plan fyra. Skönt! I hissen torkar jag bort svettdropparna och rättar till leggingsarna som vid det här laget sitter nere i knävecken..
På plan fyra får jag förklarat för mig att jag ska följa de gröna pilarna för att hitta doktorn. Smart lösning! Jag hittar honom tillslut, grovt försenad (men skyllde på det otroligt röriga sjukhusområdet) och jag stiger in på hans kontor. Vi hälsar, han tittar på sin dator, hmm:ar lite och frågar med dov stämma "har du ont i magen?". Ja det är klart! Annars skulle jag väl inte vara här! Säger inte det utan nickar leende. "Ja.." suckar han "då föreslår jag att vi gör en gastroskopi på dig". Nej! utropar jag besturt. han tittar på mig med ett faderligt leende och säger att det går så fort så. Jag suckar otrösterligt, rycker på axlarna och utbrister " Det är väl bara att bita ihop då..!". Han tittar lite frågande på mig och öppnar dörren mot väntrummet när jag helt plötsligt brister ut i gapskratt "Haha nej inte bita ihop så menar jag! Hahahhaha det ska jag inte! Det lovar jag dig! Hahaha" Jag gör en lite köck rörelse med armarna som han inte hakar på, vänder mig om och går utan att titta upp igen. Tack och adjö kom tillbaka på torsdag. Hela proceduren tar totalt tre minuter. Jag får betala 300 kr och blir iväg skickad. Jag får en känsla av att han har ett sådant där bonussystem där man får pengabonus för snabbt avklarade undersökningar. Han måste bannemig vara en rik man vid det här laget...
Torsdag morgon. Väckarklockan ringer halv sju. Jag fick med mig min underbara syster till detta ack så motbjudande besök. Min kära syster har precis läst boken "en blomma i afrikas öken" som handlar om kvinnlig könsstympning i Afrika. Hela vägen dit upprepar hon " Tänk på de små flickorna i afrika som blir könsstympade, utan bedövning! Och med ett rostigt rakblad!" Jag tänker på detta och känner mig mer illamående än stark. Denna gång är jag bara fem minuter försenad och hittar direkt till doktorn. Försöker smita ifrån betalningen, proppsar på att jag faktiskt fick betala 100 kr i minuten förra gången vilket är ganska mycket för en halvt arbetslös som jag men kommer inte undan. Fan! Jag blir gensat insläpad i ett sterilt sjukhusrum och blir direkt ombedd att gapa. Precis när jag gapar sprutar denna oberäkliga doktor in ett fruktansvärt illasmakande bedövningsmedel i svaljet på mig och jag blir nertryckt i sängen. En stor sjuksköterska pressar in en plastring i munnen på mig och doktorn tar fram en lååååång, tjock, svart sladd. Jag får panik och hör långt långt borta hur någon ropar "Tänk på könsstympningen i afrika!". Och fan vad jag tänker! Doktorn vrider nu en stor tv-skärm mot mig och säger entusiastiskt "Här kan du titta hur det ser ut!" Jag känner en slang tjock som en annaconda pressas ner genom halsen på mig och ser till min fasa hur mitt inre exponeras mitt framför näsan på mig. En kort sekund tänker jag på Grace Anatomy men blundar sedan snabbt när kräkreflexerna sätter igång.
Efter vad som känns som en evighet är det äntligen klart och får jag sätter mig upp. Med slem i hela ansiktet och tårar i mina rödsprängda ögon tittar jag upp på syster som sitter och hulkar av medkänsla, eller? Nej.. Hon sitter tydligen och försöker kväva sitt skratt åt vad jag senare får reda på min enormt höga rapningar jag lyckades göra...
Jul Jul strålande Jul
Det hela börjar en morgon i december. Men inte vilken morgon som helst utan morgonen före julafton. Långsamt vaknar huset till liv. Kajsa stiger upp och tar som vanligt sin uppfriskande joggingtur längs havet. Men när hon kommer hem är allt inte som vanligt. I huset infinner sig nu en mäkta känsla, Julstämning! Trots att ängen ligger grön utanför huset, solen skiner och det känns som en vårdag i april är stämningen på topp i vårt kära skånehus. Julstöket är i full gång. Bodil hetsar aggressivt runt i köket.
- Vem fan har gömt potatisen! Man kan inte gå och gömma allt hela tiden!!! (hon slänger en mördande blick åt våran mors håll som har en benägenhet att "plocka undan" saker för jämnan)
Dunk, Pang, Bom!
Potatisen står på spisan, grötriset kokar över samtidigt som ärtorna ska hällas i det kokande vattnet. Fan! Hela ärtpåsen åkte i vattnet och riset bildar långsamt en stor kladdig pöl runt plattan. Mmm! Kajsa tränger sig in och börjar koka knäck. Kaos uppstår inom snar framtid. Knäcken sitter fast överallt... (alla jäkla knäckformar välter ju när man ska hälla ner den klibbiga, skållheta sörjan!) snart är hela bordet fullt av klibbiga knäckformar och tjusiga pölar.
-Mamma hjäälp!
Mamma Karin vill inte befatta sig i knäckkokandet deklarerar hon klart och tydligt. Fan plan B är förstörd! Men efter en lång tid står det tillsist tjugo färdiga knäck på bordet. Det är bättre än inget! (förra året åt vi knäcken med sked ur en soppkarott)
Helt plötsligt slås dörrarna upp med dunder och brak och Pappa Peder flyger in
-Nu ska jag göra köttbullar! Vem fan har tagit löken?! Nehe finns det ingen lök, då blir det inga köttbullar! och så var det med det! Han klampar runt sur och muttrar för sig själv ett tag...
Systrarna har strategiskt begett sig ut till vardagsrummet när Pappa Peder trots allt tagit tag i köttbullestekningen. Helt plötsligt far Bodil upp ur stolen och ner på golvet i en komplicerad ställning. Kajsa hajjar galoppen direkt och skuttar förförande fram till den ihoptrasslade systern. Dansen är i full gång. Bodil snurrar fanatiskt fram över golvet tills hon krockar med julpyntslådan medan Kajsa har antagit sig någon slags modern dans och står och svajar i takt med julgranen och vaserna. Dansen går över bord och stolar, runt granen och under mattan. Plötsligt fångas Bodil in av Pappa Peder som försöker svänga om i någon slags schottis. Kajsa ger Bodil en medlidandets blick och flaxar sedan in i köket, slår sig ner bredvid mor sin och dekorerar en apelsin med fullt av nejlikor. Bodil haltar in röd i ansiktet och om tårna några minuter senare och börjar garnera en apelsin hon med.
- Den här pinnen skulle man inte vilja sticka in i...
Hon tystnar och tittar på mamma Karin röd i ansiktet
-Den här nejlikan var väldigt lång..
Sedan blir det tyst.
Hon skuttar upp och deklarerar klart och tydligt att nu börjar julairobicsen i vardagsrummet så alla kan samlas nu. Sedan stigor hon resolut över tröskeln med Kajsa tätt i hälarna.
Ja.. en vanlig jul hos familjen Werner :)
It's friday night tonight!
I deserve getting wasted
after all, it's friday night tonight!!!!
after all, it's friday night tonight!!!!
Rebecca sitter inne på thairestaurangen. Hon prövar alla funktioner på sin kamera tills hennes pappa och lillasyster Bella har somnat. Plötsligt plingar mobilen till i fickan. Rebecca skriker "aaaah" och de vid bordet bredvid tittar skumt på henne. Rebecca säger urskuldande -hehehehihihi! Jag är så lättskrämd av mig! Sms:et är från Kajsa. Det står "Fan! Jag ska ut!" En fem minuter senare står Rebecca vid björnsträdgård och väntar på kaj. Hon tittar med spända ögon på omgivningen Det händer många spännande saker här en fredags kväll. Mitt på Medis sitter några människor runt en lägereld. Där bjuds det på fika minsann! Eftersom att Kaj hoppat på fel tåg får hon stå och vänta i en halv timme extra. Hon underhålls av tre spelande män med tomteluvor som blinkar. De spelar samma melodi om och om igen. Snart vill rebecca strypa alla. Till råga på allt så stannar alla fjortisar och dansar framför de löjliga tomtjävlarna. Rebecca får tillslut panik men som en räddare i nöden dyker Kaj upp med sin slimegröna häxa och räddar situationen...
Friday night and I'm going out!
Why not just another shot? Once I've started, why should I stop?
You pour me up another cup, I never, never, never say stop!!
Why not just another shot? Once I've started, why should I stop?
You pour me up another cup, I never, never, never say stop!!
Nyår
Så sitter man här... ensam och övergiven.. Nej skojjade bara. Alla sitter och äter efterrätt.. själv är jag mjölkallergiker så det blir ju inte så mycket kvar till mig. Nu står Erik bredvid mig och frågar vad jag gör. Han vill väldigt gärna vara med i min blogg.. den lilla gossen. Han föreslår att jag ska skriva en snutt om alla som är här. Som sagt så är jag inte så övergiven.. jag är bara full och sentimental. Robin och Hector spelar gitarr falskt och med en enorm inlevelse, (de blundar!). Rebecca diggar till musiken (hon är tondöv). Bodil är så sprallig så hon snart kryper ur skinnet och deklarerar högt och tydligt att hon gillar redbull. Nu satte Erik på shout out louds på hög volym och försöker strategiskt överrösta Robin och gittargänget. Herregud.. Vilken start på året!
Lär dig leva med diafragma!
Rebecca ringer mig en dag exalterad och uppspelt. Hon har som vanligt lusläst DN -på stan och har nu hittat nya trenden: skrattmeditation!
Så här står vi nu utanför en mystisk källaringång och möts av en man i högre medelåldern. Han välkomnar oss varmt och mystiskt och ber oss följa efter honom. Vi går ner för en brant trappa ner till ett labyrintliknande källarsystem. Vid ett av rummen stannar han och ber oss stiga in. Det är ett ombonat rum med meditativ musik som svävar ut ur högtalarna. Rebecca klampar skrattande in och börjar genast hänga av sig ytterkläderna. Jag tvekar lite, det känns liksom inte heelt reko att gå in i ett källarrum med en medelålders man, och försöker förgäves gestikulera till Rebecca som som vanligt redan är helt uppslukad av den suspekta inredningen. Tillslut lyckas jag få lite respons och viskar panikartat "Rebecca, det är bara vi här!". Meditationsmannen sticker ut huvudet utanför dörren och säger lite käckt "jag bits inte!". Efter den lugnande kommentaren vågar jag mig långsamt in.
Jag slår mig ner i en gungstol och Rebecca i en solstol bredvid. När vi slagit oss ned börjar meditationsmannen att predika om hur man holistiskt måste ställa kroppen i balans. Efter tjugo minuter börjar Rebecca tycka att det blir en aning ansträngande att sitta och nicka och får kämpa med att se intresserad ut. Jag har redan gett upp för länge sedan... Han ber oss sedan att resa oss upp och vi tänker tack gode gud nu ska vi äntligen börja!
Helt plötsligt har meditationsmannen börjat vagga fram och tillbaka över golvet hysteriskt skrattande. Vi utbyter chockerande blickar med varandra och börjar ana vad som komma skall.
Mannen ber oss att ta ett steg fram och upprepa övningen han nyss gjort och inom loppet av en minut står tre hysteriskt skrattande pingviner och vaggar fram och tillbaka. PANG meditationsmannen har bytt skepnad från pingvin till trana och står nu på ett ben och skriar samtidigt som han frenetiskt flaxar med armarna. Tranan blir till ett ånglok som i sin tur blir till en arg katt.
Nu är det dags att lägga sig på golvet. Han instruerar oss hur vi ska vara med sinnena inne i kroppen och bara låta känslorna bubbla ut. Här ligger vi nu helt enkelt på golvet i en källare med en okänd man och skrattar och skrattar som galningar. Vi gapskrattar i säker tjugo minuter, mest åt den absurda situationen och åt varandras fula skratt.
Vi får sedan ytterligare en predikan om vikten av diafragma och vadmusklerna, som egentligen är vår riktiga hjärna, och sedan lyckas vi slinka ut i det fria.
Men det på det stora hela var det en riktigt riktigt rolig upplevelse!!
Ensam hemma söker frukt
Jag har gjort det! Eller snarare börjat göra det..!
Det jag pratar om är att bryta loss från föräldrarna! Det fick jag i alla fall höra av en kille med koll, eller som tror att han har koll i alla fall. Nej men skämt och sidor, nu har de åkt till Skåne och lämnat mig alldeles, alldeles ensam... och jävligt bekväm! Men den stor frågan är... Är jag så mogen och ansvarsfull att jag klarar av det här så bra som jag tror? Jag har ju trots allt bott hemifrån sammanlagt sex månader det här året så det ska nog gå fint. Eller?
Summering av veckorna som hittills blåst förbi i en obekymrad fläkt av ensamhet!
- Jag har haft totalt tre fester.
- Jag har kämpat för min överlevnad och mitt dagliga behov av vitaminer.
- Jag har blivit arbetslös... igen.
- Jag har kommit hem råpackad minst två dagar i veckan och slagit som bara den i dörrarna!
- Johannes pluggar du också på KTH?
Sen bröt helvetet lös... En dispyt hade uppstått. Vad man än frågade Johannes kom en frustrerad harrang om hur jävligt det skulle vara att gå på KTH och att han fan aldrig skulle göra det! Emelie satt och skruvade sig lite nervöst i sin stol och Nicklas (KTH-student) tittade lite generat ut genom fönstret. Det hela ledde vidare till allt vildare diskussioner om piercade bröst till de billigaste äpplena på ICA... Sedan bröt Rebecca abrupt stämningen och konstaterade att hon ville bli full. Fram med vinet på bordet! Kaj och Rebecca var i extas och började hetsigt slurka i sig glas efter glas. Sedan tittade Rebus (Rebeccas smeknamn) helt plötsligt upp med stora ögon och utbrast till sin förfäran!
-Ska ingen annan dricka!?
Alla andra har suttit och studerat fenomenet "Rebecca super till" och började skruva på sig och komma med alla slags ursäkter. Det slutade med att Emma reser sig och går med bestämda steg ut i köket och öppnar sin flaska vin hon med. Det droppade så smått in lite fler folk och den stora vin provningen är igång! De utvalda vinerna var danska apretif äpple och körsbärsvin. Analyserna haglade! Det slutgiltiga betyget var att apretifen var odrickbar och körsbärsvinet smakade mandelkubb. Men helt plötsligt är halva flaskan "mandelkubb" borta... vi såg en hårig väst tillhörande lina och även en fylle-Lina, som annars skulle varit nykter denna kväll till ära, kika fram med bortförklaringen "jag skulle bara smaka om det smakade mandelkubb.." Kvällen fortskred i samma takt och slutade i min säng där Rebus blev flygplansflugen av mig och mina vingliga ben medan Sten försökte ta konstnärliga fotografier.
Så var det dags för en fest till... Denna gång med Hippie-tema!
Jag öppnar dörren i klädd ett par regnbågsfärgade tights, en blå peace t-shirt, pannband, 70-tals brillor och en elefant dinglande i ena örat. Ida står bredvid mig i klädd ett par lila hotpants, en smutsvit siden skjorta, flätat skärp, pannband och många långa trähalsband. Det myllrar in hippie efter hippie! Från den ena i virkad bikini till den andra i vit hårig väst (vem kan det vara om inte Fylle-Lina!). Alla slår sig ner i en ring på vardagsrumsgolvet med gitaren i högsta hugg och fredspipan i mitten. Vi dricker, spelar och röker om vartannat och har det sådär mysigt som bara hippies kan! Men helt plötsligt har det spårat... Emma och kaj hånglar i garderoben, det är en orgie i min säng, en viss person spyr i en vinkartong, det ena efter det andra glaset krossas och möblerna flyter i en sörja av öl, kol och snuskiga frågelappar... Det blev helt enkelt en lyckad kväll!
Jag bor ju som sagt själv nu... det betyder att jag måste betala min mat själv, så klart! Vilket leder till skörbjugg! Att det ska vara så sablans dyrt med frukt och grönt! Jag har tagit saken i egna händer och pallat äpplen men man måste ju ha något mer.. Mina matlådor har nu bestått av antagligen vita bönor blandat med morotsbitar eller gamla nudlar simmande i sweet chili sauce. Hur ska man ha råd att leva sunt? Jag vill inte lägga ut hela min lön på mat... Jag lyckades knycka till mig tre äpplen och ett päron från jobbets fruktskål idag men det är i stort sätt allt vitaminberikat som finns hemma nu...
Och så har vi ju det där med arbetslösheten... jag fick inte sparken på grund av fruktrånet måste jag först och främst säga! Jag sa upp mig i fredags. Jag är ingen jobbande människa har jag helt enkelt kommit fram till. Det är nått som händer varje gång jag börjar på något nytt jobb... jag blir uttråkad. Så himlans uttråkad! Men vad ska jag göra åt saken? Jag måste ha variation i min tillvaro. Människan är inte till för att göra monotona rörelser och tråka ut hjärnan dagarna i ända. Vi har ju för bövelen fått två händer så varför inte använda dem!
Det gjorde jag faktiskt i fredags, använde mina händer alltså. Jag piercade både mitt och Rebus öra. Vi hade haft en galen kväll på krogen och ragglade hem vid sex-tiden på morgonkvisten. Efter att ha slagit i dörren mycket ordentligt och omsorgsfullt (några extra gånger) stupade Rebus på mitt badrumsgolv. Jag
För den här tidens skull
Emma och Kaj ska ha en trevlig autopilot society-kväll på mosebacke. Såklart spårar allt i ett enda stort äventur!
Vi kommer dit glada och förväntansfulla. Helgen innan var vi på popaganda och hittade en tre litersbox med rött vin som vi inte riktigt gjorde slut på så vi tar med den. Vi sätter oss på en bänk och börjar kröka... Efter sisådär en fyra glas känner vi oss redo att gå in och socialisera oss. Väl inne smyger vi in på toaletten för att dra en jäkel till! Bandet drar igång och allt är bara ett totalt jäkla virrvarr av lycka och nostalgi. Efter spelningen går vi ut och träffar upp Unge Herr Sten som är på besök med sin välkända longboard. Emma springer genast fram till mitten av toget (mellan några blommkrukor) drar ner brallorna och kissar. Kaj tar longboarden och försöker på vingliga ben bemästra kullerstensgatorna... Det gick väl sådär. Vi målar en stämpel på Stens hand och alla följer med in. Väl inne hittar vi en mycket spännande bild på "Den tjocka mannen med svarta glasögon". Hur många vi än frågar och hur mycket vi än klurar så kommer vi inte på vem det är! Mycket frustrerande! Kvällen fortskrider, vi raggar dreadlockskillar åt Emma, dansar och kissar med främmande människor. Helt plötsligt är klockan tre och stället stänger. Vi beger oss ner mot slussen för att kunna ta oss hem. Men vad får vi reda på!? Jo.. Nattbussarna går ju såklart inte! Vi träffar upp lite konstiga människor som ska traska till Solna och slår följe. Helt plötsligt upptäcker vi att vi är utanför medusa i gamla stan! Vi slinker in trots att de håller på att stänga och går ner till undervåningen. Där upptäcker vi att dörren till "personal endast"-rummet inte är låst. Vi känner hur det börjar pirra i fingrarna av billningslust... Vi smyger in och kommer över ett jägermeister-band, ett glas och två påsar pantflaskor. Vi snor med oss allt och fortsätter våran billnings räd. Vi knatar ner mot statshuset, hittar en vagn som vi tar med på vår färd och en stol. Vid stadshuset kläcker Emma den smarta iden att sno en flagga med Birger Jarl på men vi spolar det. Man får bara billa nödvändiga saker! Vi hittar lute fler pantflaskor och ett ölglas i ett förråd på ett café. Efter en och en halv timme är vi framme i Rålis. Vi står och tittar ut över vackra stockholm och västerbron och bestämmer oss för att nakenbada. Vi droppar alla kläder och springer ner mot vattnet. Shit man kommer visst inte ner här! Vi smyger längs vattnet spritt språngande nakna och hittar tillslut ett ställe man kan både komma ner för och upp för. Vi badar och springer sedan halvnakna hem till mig. Nu här jag en användbar vagn utanför huset, en förkylning och ett jävligt kul minne!
Nationalteatern lyser upp i mörkret
Jag har gjort det! För första gången i mitt innan så torftiga liv har jag sett Nationelteatern. Och det var en upplevelse det! Inte bara att de är ett grymt bra band och fortsätter spela rock 'n roll fast de håller på att dö, utan också för allt som händer runt om kring.
Jag och Danne tränger oss under mycket om och men, eller snarare stön och grymt, in mot scenen. Vi hittar en liten ruta på ungefär en kvadratdecimeter där vi kan stå och nästan se scenen, om vi ställer oss på tå och kikar in mellan två långa (varför ska alltid alla som står framför vara så långa?!) karlars huvuden kan vi få en glimt av Ulf Dagebys flintskalliga huvud. När jag väl ställt mig tillrätta och börjar infinna mig i proggandan så känner jag två guppande tantbröst i ryggen. Shit.. Dessa guppande tantbröst! Jag säger då det, visst är de jobbiga Bodil?! Efter vad som känns som en evighet byts tantbrösten ut mot en jättelik ölmage... 50+ spårar! Alla slår sig fram med armbågar vassa som knivar, tanter väser svordomar. Det börjar helt enkelt likna en allsång på skansen med Håkan på scen. Det är nostalgi på hög nivå, gammla Agda lever igen! Framför oss står ett gäng 50+ alla med slips, backslick och kostym och gungar hej vilt till speedy gonzales. Bredvid har vi gamla alkisligan som står och försöker stödja sig på varandra, häller ut öl åt alla håll och kanter och sluddrar halvt hörbart med i texterna. Vi har ungdomar, 40-åriga mammor, bäbis med hörlurar... ja alla man kan tänka sig och alla är i sitt rätta element.
Jag och Danne tränger oss under mycket om och men, eller snarare stön och grymt, in mot scenen. Vi hittar en liten ruta på ungefär en kvadratdecimeter där vi kan stå och nästan se scenen, om vi ställer oss på tå och kikar in mellan två långa (varför ska alltid alla som står framför vara så långa?!) karlars huvuden kan vi få en glimt av Ulf Dagebys flintskalliga huvud. När jag väl ställt mig tillrätta och börjar infinna mig i proggandan så känner jag två guppande tantbröst i ryggen. Shit.. Dessa guppande tantbröst! Jag säger då det, visst är de jobbiga Bodil?! Efter vad som känns som en evighet byts tantbrösten ut mot en jättelik ölmage... 50+ spårar! Alla slår sig fram med armbågar vassa som knivar, tanter väser svordomar. Det börjar helt enkelt likna en allsång på skansen med Håkan på scen. Det är nostalgi på hög nivå, gammla Agda lever igen! Framför oss står ett gäng 50+ alla med slips, backslick och kostym och gungar hej vilt till speedy gonzales. Bredvid har vi gamla alkisligan som står och försöker stödja sig på varandra, häller ut öl åt alla håll och kanter och sluddrar halvt hörbart med i texterna. Vi har ungdomar, 40-åriga mammor, bäbis med hörlurar... ja alla man kan tänka sig och alla är i sitt rätta element.
Stadsvandring i Stockholms stad
Jag har haft två livfyllda dagar med tema "Upptäck stockholm- för jag bor ju ändå här". Jag har kommit fram till att den plats man kan minst om och hittar sämst på det är den där man bor. Jag har bott i Sevilla, där hittade jag inte för fem öre(ganska självklart). Då hade jag ingen chans utan hjälp av en karta. Så jag fick tag på en karta och började ha med mig den överallt och nu kan jag så mycket Sevillanska gatunamn så att jag knappt kan rabbla upp allesammans. Och i Thailand fick jag helt plöttsligt ett lokalsinne som jag aldrig trodde jag hade! När en snäll dam på stan frågade vart St.eriksgatan låg och jag stod och stammade i två minuter innan en annan rapp brutta ryckte in och räddade situationen tänkte jag Nu måste jag bannemig ta tag i detta! (Det visade sig senare att jag visst bodde fem minuter från St.eriksagatan vilket blev något som en morot) Så här är jag nu, världens mest kulturella och nördiga människa på jakt efter info om Stockholms stad. Jag kom fram till att smartaste sättet att upptäcka Stockholm lite snabbt och enkelt måste vara att göra typiskt turistiga saker...
Dag 1
Jag träffade upp min vän Daniel, som snäll som alltid ställde upp på mina lite egendomliga ideer, och berättade vår dagsplan. Vi promenerade längs norrmälarstrand (det var så den hette! Jag visste det!) till ett torg nära vad jag trodde var södermälarstrand men som visade sig vara strandvägen. Där stannade vi och tittade på en mycket intressant fotovisning om utländska traditioner, se den! Vi gick vidare längs.. juste.. strandvägen tills vi kom fram till djurgårdsbron. Där på andra sidan bron kunde man hyra trampbåt, rodbåt osv. Vi bestämde oss för en rodbåt eftersom att Daniel tidigare kapsejsat med en sådan, man ska straight up on the horse har jag lärt mig! Efter mycket om och men hade vi lyckats ta oss ut från bryggan och var påväg ut i det fria. Till en början gick det väldigt bra och allt var lugnt sedan kände jag att jag behövde byta plats så jag ställde mig upp för att lite smidigt och elegant skutta över till andra sidan av båten. Daniel fick en smärre chock men vi välte inte och jag har nu lärt mig att båtar är vingliga. Vi kom fram till att det viktigaste när man ror är att läsa dikter och eftersom att vi inte hade några så fick vi komma på egna. En mycket djup dikt om den förtvivlade och förvirrade Åke. Efter en timmes harmonisk rotur skulle vi slutligen ankra eller vad man nu säger (altså sätta fast båten i bryggan). Kvick som jag är kasstar jag mig fram, välter nästan ner Danne på vägen och tar tag i bryggkanten. Vi försöker vända båten rätt som nu har snurrat sig lite och jag försöker nu, men lite mindre självförtroende, ankra? fast båten. Oturligt nog hade jag en klänning som nu snarare satt uppe vid axlarna men vi lyckades komma överlevande och torra tillbaka. Vi roade i alla fall japanerna som stod på bron och tittade ner på spektaklet och sorgligt nog min inte allt för vältränade rumpa...
Dag 2
Eftersom att gårdagen var fylld med lite mer dramatik och upplevelser så kände jag att den här dagen ska i alla fall bli innehållelse rik på historia och stockholmsinfo. Jag och min syster träffade upp en kompis på stortorget i gamla stan för att gå på stadsvandring. När vi har träffats upp börjar vi hålla utkik efter vår guide. Hur ser sånna ut? Vi ser ingen specifik kandidat och börjar bli lite oroliga om vi kanske valt fel pump. Det stod nämligen i DN på stan att man skulle mötas vid en pump och min vän Rebecca hade sina aningar om att det kanske fanns fler pumpar... Men sedan mitt i vårat mörker stod han plöttsligt där och lyste upp vår tillvaro med sin knalloranga t-shirt och sina hornbågade glasögon. Vi köpte oss varsin biljett och turen kunde börja. Vår grupp bestod, tro det eller ej, inte av japaner utan av sex svenskar uppåt åttioårs åldern och en norrman. Vandringen var mycket intressant och våran guide var riktigt fyndig med sina små inlärda skämt och mot vandringens slut började vi känna oss riktigt medvetna och interlektuella. Tyvärr avslutades turen lite abrupt då jag drog ett skämt ocm Gustav Wasa som ingen från gruppen värkade förstå så vi flydde pinsamheten in till konsum för att köpa mat.
Efter dessa två dagar känner jag mig faktiskt mer hemma här och jag har lärt mig både det ena och det andra. Jag kan inte säga att jag vet allt om stockholm än men jag vet i alla fall vart strandvägen ligger och resan är inte slut än...
Dag 1
Jag träffade upp min vän Daniel, som snäll som alltid ställde upp på mina lite egendomliga ideer, och berättade vår dagsplan. Vi promenerade längs norrmälarstrand (det var så den hette! Jag visste det!) till ett torg nära vad jag trodde var södermälarstrand men som visade sig vara strandvägen. Där stannade vi och tittade på en mycket intressant fotovisning om utländska traditioner, se den! Vi gick vidare längs.. juste.. strandvägen tills vi kom fram till djurgårdsbron. Där på andra sidan bron kunde man hyra trampbåt, rodbåt osv. Vi bestämde oss för en rodbåt eftersom att Daniel tidigare kapsejsat med en sådan, man ska straight up on the horse har jag lärt mig! Efter mycket om och men hade vi lyckats ta oss ut från bryggan och var påväg ut i det fria. Till en början gick det väldigt bra och allt var lugnt sedan kände jag att jag behövde byta plats så jag ställde mig upp för att lite smidigt och elegant skutta över till andra sidan av båten. Daniel fick en smärre chock men vi välte inte och jag har nu lärt mig att båtar är vingliga. Vi kom fram till att det viktigaste när man ror är att läsa dikter och eftersom att vi inte hade några så fick vi komma på egna. En mycket djup dikt om den förtvivlade och förvirrade Åke. Efter en timmes harmonisk rotur skulle vi slutligen ankra eller vad man nu säger (altså sätta fast båten i bryggan). Kvick som jag är kasstar jag mig fram, välter nästan ner Danne på vägen och tar tag i bryggkanten. Vi försöker vända båten rätt som nu har snurrat sig lite och jag försöker nu, men lite mindre självförtroende, ankra? fast båten. Oturligt nog hade jag en klänning som nu snarare satt uppe vid axlarna men vi lyckades komma överlevande och torra tillbaka. Vi roade i alla fall japanerna som stod på bron och tittade ner på spektaklet och sorgligt nog min inte allt för vältränade rumpa...
Dag 2
Eftersom att gårdagen var fylld med lite mer dramatik och upplevelser så kände jag att den här dagen ska i alla fall bli innehållelse rik på historia och stockholmsinfo. Jag och min syster träffade upp en kompis på stortorget i gamla stan för att gå på stadsvandring. När vi har träffats upp börjar vi hålla utkik efter vår guide. Hur ser sånna ut? Vi ser ingen specifik kandidat och börjar bli lite oroliga om vi kanske valt fel pump. Det stod nämligen i DN på stan att man skulle mötas vid en pump och min vän Rebecca hade sina aningar om att det kanske fanns fler pumpar... Men sedan mitt i vårat mörker stod han plöttsligt där och lyste upp vår tillvaro med sin knalloranga t-shirt och sina hornbågade glasögon. Vi köpte oss varsin biljett och turen kunde börja. Vår grupp bestod, tro det eller ej, inte av japaner utan av sex svenskar uppåt åttioårs åldern och en norrman. Vandringen var mycket intressant och våran guide var riktigt fyndig med sina små inlärda skämt och mot vandringens slut började vi känna oss riktigt medvetna och interlektuella. Tyvärr avslutades turen lite abrupt då jag drog ett skämt ocm Gustav Wasa som ingen från gruppen värkade förstå så vi flydde pinsamheten in till konsum för att köpa mat.
Efter dessa två dagar känner jag mig faktiskt mer hemma här och jag har lärt mig både det ena och det andra. Jag kan inte säga att jag vet allt om stockholm än men jag vet i alla fall vart strandvägen ligger och resan är inte slut än...
Kaj på äventur
Folk som inte känner mig så väl kanske vill ha en förklaring till mitt ack så fyndiga namn. Jo när jag var på festival med mina vänner fick jag smeknamnet Kaj, en förkortning av Kajsa, som jag egentligen heter. Jag har alltid varit en nyfiken person som vill upptäcka så mycket som möjligt. Jag vill alltid ta en tur ut på äventyr, därav äventur. Fint men inte pråligt som min mor brukar säga...
